torsdag 22 juli 2010

Ett nytt liv

Den här veckan har jag varit utan sambo. Han har sin semester och jag jobbar. Jag trodde det skulle kännas väldigt ensamt och tråkigt men jag har lyckats sysselsätta mig riktigt bra. Gjort tråkiga, nödvändiga saker som att tvätta, städa, diska och laga mat men också träffat en vän. Jag tänkte nog först att vi inte skulle träffas så länge men så visade det sig att vi hade massor att prata om och det var som att vi inte kunde sluta prata, hehe. Det var trevligt och vi kanske gör om det någon gång i nästa vecka! Det är roligt att träffa människor/vänner som är lätta att prata med, allt bara flyter på och tiden rinner iväg utan att man märker det. Det är väl så det ska kännas, enkelt, roligt, lättsamt och inte krystat, men bara för att det känns enkelt behöver det ju inte innebära att man inte kan ha djupa diskussioner. Det är intressant. Kul också med vänner som verkligen visar att de vill träffa en och uppskattar det.

Hur som helst. Även om jag inte saknat ihjäl mig de här dagarna så ska det bli skönt att få träffa kära sambon igen. Få krama om honom och vara honom nära. Jag kommer antagligen bli sjukt avundssjuk på hans solbränna han skaffat de här dagarna...

Igår blev min sambo morbror och jag blev väl då "bonus-moster" till en liten pöjk. Vi har inte hälsat på honom än men jag hoppas att det blir snart. Vi kommer att få äran att bli hans gudföräldrar vart efter så ju snabbare vi får träffa honom desto bättre :-) Måste ju börja knyta an så snart som möjligt och lära känna varandra! Jag känner att när jag nu fått den här äran och på sätt och vis uppgiften så vill jag göra det helhjärtat och så bra som möjligt, det vore ju tråkigt att svika ett sådant fint uppdrag. Att finnas där för ett nytt litet liv.

I mitt jobb så ser jag alldeles för många barn som har "trasiga" familjeförhållanden och bristande sociala nätverk runt omkring sig. Det är så otroligt viktigt för barn att kunna växa upp i en trygg miljö och jag hoppas verkligen att min sambo och jag kan vara en av de trygga punkter han kommer att behöva i livet. Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att det ska kunna bli så, bara han gillar oss också..haha! ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar